Storstrand är rest ur askan...

Helgen som gick var startskottet för nya Storstrand, Storstrand efter branden.
På fredagkväll serverades tacobuffé och kön ringlade sig lång både till kassa och till mat. Vid kassan fick vi bevisat för oss att vår kreditvärdighet ändå är rätt hög. Som de flesta människor år 2009, så går inte vi omkring med annat än bankkort och småslantar i plånboken, de pengar man äger ser man inte röken av, annat än på kontoutdraget... Inte kommer man ihåg att hämta ut kontanter heller, trots att man ju vet att Storstrand inte (än) tar kort. Men vi var bevärdigade en kredit på de tjugo riksdaler som saknades av totalbeloppet på notan.Verksamhetschef Jonas Carlzon emottog dessa tjugo kronor senare under kvällen. Förlupen ränta uppgick till gissningsvis 0,000037 kronor och behövde således inte betalas tillbaka.

Hur som helst, maten var god och lokalen fantastisk! Som min man sa, så kommer det att bli kanonbra, bara sentimentaliteten över den försvunna Storstugan får lägga sig. Jag tror att han har helt rätt.

Sonen var mindre förtjust. Han låg på golvet och ylade sig genom middagen, arg över att hans mamma ville ha ett finger med i spelet i tillredningen av hans tortilla. När han sen till slut bestämde sig för att sitta vid bordet så bankade han vettet ur den stackars tortillan. Sen åt han upp den.

Därefter fick jag frigång från familjelivet en stund. Maken åkte hem med barnen (det ena av dem ska enligt uppgift ha sjungit bajsvisor oavbrutet, hela vägen hem) och jag stannade kvar på Utbultkonserten. Eller... konsert och konsert... så mycket sång var det kanske inte, men den sång som var, den var bra.

På lördagen var barnen hos farmor och farfar. Barnens föräldrar ställde till med 30-årsfest tillsammans med ett annat par med jubilar. 20 gäster serverades mat, dryck och lekar.
Farmor och farfar åkte med barnen till Storstrand, så att de fick vara med på födelsedagskalaset (invigningen av lekrummet i nya byggnaden). Jag tycker att det där var en fantastisk idé: barnen fick ta med sig presenter till rummet, leksaker att fylla lekrummet med. Så alla de barn som var närvarande var delaktiga i valet av leksaker.

Jag hoppas att det blir av att besöka Storstrand några gånger under den här sommaren.
Jag har ojat mig över det länge nu, många somrar: att det liksom inte blir.
Men nu är barnen större, orkar vara uppe längre så då blir allt så mycket enklare.
Kanske, kanske...