Internet är intressant! Hamnade nyligen i ett diskussionsforum på communityn Familjeliv. Het debatt om abortfrågor.
Jag kan inte ta ställning för eller emot. Nog önskar jag att jag kunde säga att jag var orubblig motståndare till abort. Men det kan jag inte, för det skulle kräva att ett nej även till den som ville göra en abort under fruktansvärda omständigheter. Eller andra omständigheter som jag inte vet eller förstår. Och vem är jag att döma? Kanske skulle jag själv ha gjort samma val? Ett ställningstagande för/emot är för stort. Jag vill gärna reservera mig. Fast det är fegt.
Nog känns det skrämmande att det görs 30-40000 aborter varje år. Det föds ungefär 100000 barn, vilket betyder att 23-28% av alla påbörjade graviditeter (förutom de som resulterar i missfall) aborteras. 30-40000 redan gjorda barn. Människor.
Skrämmande är också att synen på fostren många gånger bara är av biologisk art: en liten inkräktare som äter sig in i livmodern och ställer till bekymmer för den som inte önskar barn.
Att det faktiskt är en liten människa under konstruktion anses av många på sajten som mindre viktig. Ansvarsfrågan för hur barnen blir till, alltså oftast genom ett aktivt val att utsätta sig för risken/chansen, verkar också den oviktig och mammans rätt att bestämma över sin kropp står över barnets rätt till liv.
Hur det än är så är barn, i min tankevärld, en produkt av Gud. Två människors delaktighet, men utan Guds finger med i spelet - inga barn. Få saker är jag så övertygad om, som att varje människa som finns här nere, var ett beslut där uppe.
Svårt är det också att förstå varför de mest fantastiska potentiella föräldrar inte får några barn. Det kan göra mig riktigt arg. Jag har diskuterat det med Vår Herre mer än en gång.
Kanske har Han en högre, speciell tanke för dessa. Att de ska få barn på något annat sätt än vad vanligast är…
Det är så mycket man inte förstår.
Man är ju bara människa.
Jag kan inte ta ställning för eller emot. Nog önskar jag att jag kunde säga att jag var orubblig motståndare till abort. Men det kan jag inte, för det skulle kräva att ett nej även till den som ville göra en abort under fruktansvärda omständigheter. Eller andra omständigheter som jag inte vet eller förstår. Och vem är jag att döma? Kanske skulle jag själv ha gjort samma val? Ett ställningstagande för/emot är för stort. Jag vill gärna reservera mig. Fast det är fegt.
Nog känns det skrämmande att det görs 30-40000 aborter varje år. Det föds ungefär 100000 barn, vilket betyder att 23-28% av alla påbörjade graviditeter (förutom de som resulterar i missfall) aborteras. 30-40000 redan gjorda barn. Människor.
Skrämmande är också att synen på fostren många gånger bara är av biologisk art: en liten inkräktare som äter sig in i livmodern och ställer till bekymmer för den som inte önskar barn.
Att det faktiskt är en liten människa under konstruktion anses av många på sajten som mindre viktig. Ansvarsfrågan för hur barnen blir till, alltså oftast genom ett aktivt val att utsätta sig för risken/chansen, verkar också den oviktig och mammans rätt att bestämma över sin kropp står över barnets rätt till liv.
Hur det än är så är barn, i min tankevärld, en produkt av Gud. Två människors delaktighet, men utan Guds finger med i spelet - inga barn. Få saker är jag så övertygad om, som att varje människa som finns här nere, var ett beslut där uppe.
Svårt är det också att förstå varför de mest fantastiska potentiella föräldrar inte får några barn. Det kan göra mig riktigt arg. Jag har diskuterat det med Vår Herre mer än en gång.
Kanske har Han en högre, speciell tanke för dessa. Att de ska få barn på något annat sätt än vad vanligast är…
Det är så mycket man inte förstår.
Man är ju bara människa.
Ja, det är jobbigt för oss som inte kan få egna barn. Det är många gånger jag har diskuterat det med vår herre varför han straffar oss så. Fruktansvärt jobbigt.
SvaraRadera