Den som väntar på nåt gott...

Jag har en livslista. Inte nedtecknad, men i tanken. En lista över saker jag vill uppleva innan jag är oförmögen/hädangången.

Listan blev jag påmind om tidigare i veckan, under en lunchrast på Studiecentrum. Min kurskamrat hade läst i en tidning (Veckans Allehanda?) att Michael W Smith spelar i Örnsköldsvik 23:e maj. Kurskamraten vet att jag har konsert med MWS på min livslista. Jag har länge sagt att om han någon gång spelar i Sverige (Stockholm eller Göteborg) så ska jag åka. Och så kommer han ända upp till Norrland!

Biljetterna är bokade, hotellet likaså. Jag och en kompis (som blev aningen ställd när jag ringde och frågade om hon skulle följa med på konsert i Ö-vik) tar bussen och åker ner tidigt på lördagmorgonen. Kompisen hade ingen aning om vem artisten är, hade aldrig ens hört namnet. Hon är inte kyrkligt aktiv heller, men openminded som få, så hon hakade på direkt. Och jag tror att hon kommer att uppskatta musiken. Jag kommer att uppskatta hennes sällskap.

Förväntningarna är höga. Jag önskar mig en stor musikupplevelse som förhoppningsvis också sätter spår på insidan.