Nattvardsmässa på arbetstid...

Så var arbetshelgen över då. Igen.
Tre nätter och sammanlagt 38 timmar.

Vi tog brukarna med oss och for till stadskyrkan i går kväll, Mysteriemässa.
Det var faktiskt första gången på sju år som jag åkte iväg på trevligheter med dem, oftast har de redan varit på vift under dagen och är mättade på intryck när vi nattare dyker upp vid 18, så det är inte läge för fler aktiviteter. Undantag i går, som sagt och jag tror det kan bli favorit i repris...

En kvinna frågade om vi ville ta med oss grabbarna upp till altarringen vid nattvarden, vilket gjorde mig glad för att de blev sedda och räknades med. Men jag avböjde. Har ingen tillåtelse och det finns ingen anledning heller: Det är få saker jag är så övertygad om, som att Vår Herre ser till de här speciella människorna och oavsett om de delar bröd och vin eller inte, så har de en given plats hos Gud:

"Du vet väl om att du är värdefull. Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du."

De tre uppskattade musiken och åtminstone en av dem var mycket fascinerad av kyrkans interiör: ljuskronorna i taket, målningarna...