söndag 19 april 2009

Det känns i hela kroppen att det är vår. Min fascination över att allt blir så levande blir större för vartenda år (tyvärr blir min mindre tacksamma känsla för vintern i samma takt större den också).
Varje ny vår känner jag en enorm tacksamhet över att få uppleva det ännu ett år: värmen, ljuset, grönskan, dofterna... att från baksidan av vår trädgård få se hur isen på sjön försvinner mer och mer och hur vita marker blir befriade från snö och sen så intensivt gröna. Det mest fascinerande är att bakom allt finns en tanke. Varje enskild cell i varje enskilt grässtrå är en byggsten i Vår Herres pussel.

"Jag tänker mig Gud som den intelligente, som räknat vart sandkorn på sommarens solvarma strand. Som skapat vart vasstrå, den dykande måsen med kärleksfull hand" I. Johansson

1 kommentar:

  1. Du skriver verkligen målande och vackert! :) (gäller även de andra inläggen!)

    SvaraRadera